Högsta domstolen om barnets bästa vid förälders påföljdsbestämning
Högsta domstolen har i mål nr B 1793-23 bl.a. prövat hur barnets bästa enligt Barnkonventionen ska beaktas vid påföljdsbestämningen för en förälder.
Den tilltalade dömdes i tingsrätten och hovrätten för ett fall av grovt näringspenningtvättsbrott och ett fall av medhjälp till överträdelse av näringsförbud.
Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och 240 timmar samhällstjänst. Alternativstraffet angavs till tio månaders fängelse. Hovrätten har dömde i stället den tilltalade till fängelse i ett år och sex månader. Den tilltalade har därefter överklagat domen i påföljdsfrågan till Högsta domstolen som tagit upp det till prövning. Den tilltalade hävdade att påföljden som Hovrätten utdömt bör lindras med hänsyn till hennes barn.
När påföljden för en förälder ska bestämmas kan straffets negativa konsekvenser för hans eller hennes barn utgöra billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 och därmed påverka påföljdsvalet med stöd av 30 kap. 4 § brottsbalken. Lagstiftningen ska i detta avseende tillämpas i ljuset av Barnkonventionen, som gäller som svensk lag.
Om en förälder som ansvarar för ett barns omvårdnad döms till fängelse, är detta en åtgärd som rör barnet på ett sådant sätt att artikeln i Barnkonventionen blir tillämplig. En förutsättning för att hänsyn till barnet ska påverka påföljden för en förälder är att straffet kan antas medföra mer påtagliga negativa konsekvenser för barnet. Vid den bedömningen är barnets intresse att bevara hem- eller familjemiljön och upprätthålla nära relationer en central faktor. Barnets bästa är således ett rättsligt skyddat intresse som ska beaktas av domstolen och avvägas gentemot de andra rättsliga intressena. Det är dock främst när en förälder, som ensam ansvarar för omvårdnaden, riskerar att dömas till fängelse som hänsynen till barnets bästa kan få verkligt genomslag vid påföljdsbestämningen.
HD ansåg att det mot bakgrund av de enskilda omständigheterna i målet kunde antas att den tilltalades son skulle drabbas på ett oproportionerligt sätt om hans mamma skulle dömas till ett fängelsestraff. Sonen skulle drabbas orimligt hårt vid en sådan situation där han skulle separeras från sin mamma. Ett fängelsestraff skulle därmed vara klart oförenligt med barnets bästa. Sammantaget ansåg domstolen att de enskilda omständigheterna i fallet var sådana att det även med beaktande av straffmätningsvärdet, som egentligen bedömts till ett längre fängelsestraff, fanns utrymme för att bestämma påföljden till villkorlig dom och dagsböter.
Advokaterna på LEX Advokatbyrå har gedigen erfarenhet av brottmål och att uppträda som offentlig försvarare och målsägandebiträde i domstol. Läs mer under BROTTMÅL