Tvångsmål
- Start
- Tvångsmål
Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
Lagen om vård av unga, förkortat till LVU, är en lag som reglerar omhändertagande av barn
och unga.
Ett omhändertagande enligt LVU kan bli aktuellt om det föreligger omsorgsbrister i barnet
eller den unges hem eller om barnet eller den unga på grund av eget beteende löper en risk
att ta skada. Med omsorgsbrister i hemmiljön menas bland annat att barnet utsätts för fysisk
eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande eller andra brister i omsorgen. För att vård
enligt LVU ska bli aktuellt krävs att missförhållandena för barnet eller den unga är sådana att
det finns en påtaglig risk för att barnet eller den unges hälsa eller utveckling skadas och att
den vård som behövs inte kan ges på frivillig väg (med samtycke från vårdnadshavare och
den unge från och med när denne fyllt 15 år).
Det är socialtjänsten som ansöker om att barn eller unga ska beredas vård med stöd av LVU. Det är dock förvaltningsrätten i första instans som beslutar om socialtjänsten har tillåtelse att vårda barnet eller den unge med stöd av LVU. I vissa fall är situationen så akut för barnet att socialnämnden måste fatta beslut om omedelbart omhändertagande vilket får göras om det är sannolikt att barnet eller den unge behöver beredas vård med stöd av lagen och domstolens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för barnet eller den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Vård enligt lagen kan aktualiseras för unga upp till 20 år som utsätter sig själv för särskilda risker, såsom missbruk eller kriminalitet.
Om socialtjänsten omedelbart omhändertagit ett barn, eller ansöker om vård enligt LVU vid domstolen har vårdnadshavarna rätt till ett offentligt biträde. Om barnet är under 15 år får barnet en ställföreträdare och ett offentligt biträde. Är barnet 15 år eller äldre har barnet rätt till ett offentligt biträde. Det offentliga biträdet företräder förälder eller barn i domstolen genom att föra dennes talan mot socialtjänsten. Ställföreträdaren för barnet under 15 år ska såväl framföra barnets inställning till den föreslagna vården samt göra en egen bedömning av vad som är bäst för barnet i den aktuella situationen. Kostnaderna för ett offentligt biträde och/eller ställföreträdare betalas av staten.
Det är socialtjänsten som ansöker om att barn eller unga ska beredas vård med stöd av LVU. Det är dock förvaltningsrätten i första instans som beslutar om socialtjänsten har tillåtelse att vårda barnet eller den unge med stöd av LVU. I vissa fall är situationen så akut för barnet att socialnämnden måste fatta beslut om omedelbart omhändertagande vilket får göras om det är sannolikt att barnet eller den unge behöver beredas vård med stöd av lagen och domstolens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för barnet eller den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras. Vård enligt lagen kan aktualiseras för unga upp till 20 år som utsätter sig själv för särskilda risker, såsom missbruk eller kriminalitet.
Om socialtjänsten omedelbart omhändertagit ett barn, eller ansöker om vård enligt LVU vid domstolen har vårdnadshavarna rätt till ett offentligt biträde. Om barnet är under 15 år får barnet en ställföreträdare och ett offentligt biträde. Är barnet 15 år eller äldre har barnet rätt till ett offentligt biträde. Det offentliga biträdet företräder förälder eller barn i domstolen genom att föra dennes talan mot socialtjänsten. Ställföreträdaren för barnet under 15 år ska såväl framföra barnets inställning till den föreslagna vården samt göra en egen bedömning av vad som är bäst för barnet i den aktuella situationen. Kostnaderna för ett offentligt biträde och/eller ställföreträdare betalas av staten.
Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
För att komma i fråga för ett omhändertagande och placering på behandlingshem utifrån
lagen om vård av missbrukare (förkortat LVM) måste ditt missbruk vara av svår karaktär. Det
kan handla om ett gravt alkoholmissbruk, drogmissbruk eller blandmissbruk. De flesta som
blir föremål för ett omhändertagande och placering enligt LVM har ett mycket långvarigt
missbruk de inte lyckats bryta på egen hand.
Det är socialnämnden som ansöker om vård enligt LVM, men förvaltningsrätten som i första instans beslutar om vård enligt LVM ska beviljas. Förutsättningarna för vård enligt LVM är att en person till följd av missbruk behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk. Det krävs också att vården inte kan ske på frivillig väg (med samtycke från personen i fråga), och att personen som en följd av missbruket utsätter sig för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.
Om det är sannolikt att förutsättningarna för vård enligt LVM är uppfyllda och man inte kan vänta på att förvaltningsrätten ska pröva målet får socialnämnden besluta att en missbrukare omedelbart ska omhändertas. För att ett omedelbart omhändertagande ska bli aktuellt krävs att personen kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om denne inte får omedelbar vård, eller att det finns en överhängande risk för att personen till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Det är socialnämnden som ansöker om vård enligt LVM, men förvaltningsrätten som i första instans beslutar om vård enligt LVM ska beviljas. Förutsättningarna för vård enligt LVM är att en person till följd av missbruk behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk. Det krävs också att vården inte kan ske på frivillig väg (med samtycke från personen i fråga), och att personen som en följd av missbruket utsätter sig för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.
Om det är sannolikt att förutsättningarna för vård enligt LVM är uppfyllda och man inte kan vänta på att förvaltningsrätten ska pröva målet får socialnämnden besluta att en missbrukare omedelbart ska omhändertas. För att ett omedelbart omhändertagande ska bli aktuellt krävs att personen kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om denne inte får omedelbar vård, eller att det finns en överhängande risk för att personen till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM)
För att komma i fråga för ett omhändertagande och placering på behandlingshem utifrån
lagen om vård av missbrukare (förkortat LVM) måste ditt missbruk vara av svår karaktär. Det
kan handla om ett gravt alkoholmissbruk, drogmissbruk eller blandmissbruk. De flesta som
blir föremål för ett omhändertagande och placering enligt LVM har ett mycket långvarigt
missbruk de inte lyckats bryta på egen hand.
Det är socialnämnden som ansöker om vård enligt LVM, men förvaltningsrätten som i första instans beslutar om vård enligt LVM ska beviljas. Förutsättningarna för vård enligt LVM är att en person till följd av missbruk behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk. Det krävs också att vården inte kan ske på frivillig väg (med samtycke från personen i fråga), och att personen som en följd av missbruket utsätter sig för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.
Om det är sannolikt att förutsättningarna för vård enligt LVM är uppfyllda och man inte kan vänta på att förvaltningsrätten ska pröva målet får socialnämnden besluta att en missbrukare omedelbart ska omhändertas. För att ett omedelbart omhändertagande ska bli aktuellt krävs att personen kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om denne inte får omedelbar vård, eller att det finns en överhängande risk för att personen till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Det är socialnämnden som ansöker om vård enligt LVM, men förvaltningsrätten som i första instans beslutar om vård enligt LVM ska beviljas. Förutsättningarna för vård enligt LVM är att en person till följd av missbruk behöver vård för att komma ifrån sitt missbruk. Det krävs också att vården inte kan ske på frivillig väg (med samtycke från personen i fråga), och att personen som en följd av missbruket utsätter sig för allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.
Om det är sannolikt att förutsättningarna för vård enligt LVM är uppfyllda och man inte kan vänta på att förvaltningsrätten ska pröva målet får socialnämnden besluta att en missbrukare omedelbart ska omhändertas. För att ett omedelbart omhändertagande ska bli aktuellt krävs att personen kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat om denne inte får omedelbar vård, eller att det finns en överhängande risk för att personen till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT)
En person som lider av en allvarlig psykisk störning kan bli intagen för vård mot sin vilja. Syftet är att patienten ska komma ifrån sitt akuta sjukdomstillstånd och därefter gå med på någon form av frivillig vård. Om en person som lider av en allvarlig psykisk störning behöver tvångsvårdas längre tid än fyra veckor är det förvaltningsrätten som beslutar om det.
Det är också förvaltningsrätten som beslutar om en patient ska övergå från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård, eller från sluten tvångsvård till öppen sådan och vice versa. En ansökan, ett underställt beslut eller ett överklagande från patienten prövas av förvaltningsrätten vid en muntlig förhandling. Inför detta får patienten ett offentligt biträde som ska tillvarata patientens intressen i målet. Kostnaderna för det offentliga biträdes betalas av staten.
Det är också förvaltningsrätten som beslutar om en patient ska övergå från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård, eller från sluten tvångsvård till öppen sådan och vice versa. En ansökan, ett underställt beslut eller ett överklagande från patienten prövas av förvaltningsrätten vid en muntlig förhandling. Inför detta får patienten ett offentligt biträde som ska tillvarata patientens intressen i målet. Kostnaderna för det offentliga biträdes betalas av staten.